Jag sitter och tänker tillbax 8 år..
Jag va fem & jag var lycklig, jag hade världens bästa mamma världens bästa pappa och en underbar familj....
Vi var lyckliga, skrattade bräkade vi gjorde allt en familj brukar göra.
Sen hände det som ALDRIG ett barn vill ska hända.., en familjemedlem dör, allt blir kaos.

Ingen kan fatta hur många gånger jag inte har orkat mer och lagt mig på sängen och bara önskat att jag dött, att jag inte borde finnas mer.
Jag har rett utsakt mot SKIT, jag har byggt upp som brandvägg som har varit stabil i några månader och sen har den bara rasat igen, så många gånger jag har tänkt att ta mitt liv för att vara med dig pappa...

Den dagen när mamma berättade om de trodde jag att det va ngt slags skämt men det va det inte du fanns inte mer.
Nu finns du i mitt hjärta och inte med mig på marken.
Ha det bäst bästa pappa vi ses där uppe!!!